Skrivet 2023-07-07
Hemlands resa till Ninveslätten!
Syftet med resan till Norra Irak, Bethnahrin, var dels att utbyta kunskaper, erfarenheter, stärka samarbetet med Assyriska kvinnoförbundet i Zowaa och dels att uppleva Akitu firandet som man har hört talas om. Assyriska kvinnoförbundet (AKF) lyfte upp frågan om att resa till Norra Irak i samband med firandet av sitt 40-årsjubileum och planeringen fortsatte sedan ända fram till resdagen. Det var en historisk upplevelse som vi aldrig kommer att glömma.
Vi som reste var 5 AKF-styrelseledamöter, 7 AKF-medlemmar och 2 inbjudna gäster från Kamishli, Syrien; Eveleen Moushe/Gawrieh, ordförande för ADO kvinnoförbundet och Samira Issa/Danho, rektor för sommarskolan.
Vi kom fram till Arbil tidigt på morgonen. Efter att ha vilat en kort stund på vårt hotel, åkte vi till Dalal Bridge i staden Zakho. Bron är byggd över floden Khabour. Enligt en version byggde Dalales svärfar denna bro men det gick inte att fästa ihop bron. Dalales svärfar kom på att det måste rinna blod för att fästa den. Han var van att hans hund alltid kom springande före svärdottern. Just denna gång blev det inte så, hunden följde inte med Dalale och därmed blev hon offer som fäste för bron. En sorglig historia bakom byggandet av denna kända bro. Efter Dalal Bridge åkte vi vidare till Simele, där vi besökte martyrernas gravplats som ligger uppe på en bergkulle. Över 6000 assyrier blev mördade 1933. Något jag vill påpeka här är att myndigheter har byggt en elanläggning/tv-mast med ett staket runtomkring så att folk får det svårt att komma in till gravplatsen. Man misstänker att detta medvetet har gjorts av dem ansvariga i området för att dölja detta. Vi blev tvungna att fråga familjen i huset bredvid om vi kunde gå igenom deras gård för att komma fram till gravplatsen. Tyvärr störde detta oss alla. Vi tände ljus och bad tillsammans en bön ”Abun dbasmayå”. Bahija Nisho, Assyriska kvinnoförbundets ordförande i Zowaa-rörelsen, visade oss olika ställen där man kunde se martyrernas ben/skelett. Därefter åkte vi till Zowaas närmaste filialkontor i Dohuk. Vi träffade den ansvarige lokala tjänstemannen i Barseve samt Zowaas Assyriska kvinnoförbund tillsammans med högutbildade flickor. Vi diskuterade deras situation, om framtiden och vad som kommer att hända efter avslutad utbildning. Arbetslösheten ökar, de kanske måste arbeta utan någon lön, kvinnornas situation här är under väldigt svåra omständigheter.
På vägen till Rabban Hormizd Monastery åkte vi förbi ett kyrkligt art museum.Vi tog en paus, gick runt och fortsatte vår färd mot Rabban Hormizd Monastery. En otroligt vacker plats högt upp som påminner mig om Mor Augin i Turabdin, fast den här är mycket större på insidan. Därefter besökte vi Virgin Mary Church i Alqosh. Madlen Shengally sjön en kyrklig hymn som lät så vackert inne i kyrkan. Det är en fin gammal kyrka från 1738. Vi skulle sedan vidare till Tel Skuf men på grund av säkerhetsskäl kunde vi tyvärr inte genomföra vår resa dit. Istället besökte vi föräldralösa hem. Vi fick information om barnen som lever i huset, vilka barn som bor där och vad som har hänt med deras föräldrar. Just nu bor det mest socialt utsatta barn i huset som får stöd av katolska kyrkan. Den som ville, bidrog dem med pengar.
Vi har även hunnit se gamla Alqosh, en otroligt vacker gammal stad i Nineveh Plains = Shelvå dNinveh. Sista stationen för dagen blev Zowaas högkvarter i Alqosh. Här blev vi bjudna på middag och under middagen hade vi givande diskussioner med ordförande Rabi Senay Mansor, Joliet Ishak, som är ansvariga för hela Nineveh provinsen. Mest diskuterade vi med Rabi Athra Mansor som är ordförande för Zowaa i Bagdad. Rabi Athra talar bra magerbåyå. Vi fick mycket intressant information. Vi är så otroligt glada över att ha fått möjligheten att träffa dessa fina människor. Vi avslutade dagen i byn Sharafiyah, en vacker naturrik by. Byborna har emigrerat till Frankrike under IS tiden 2015–2016. Det finns bara några personer kvar i byn och en stor fin kyrka.
Vi besökte tre skolor i Dohuk/Nohadra. I den första skolan vi besökte sjöng barnen för oss i klassrummet. I den andra skolan samlades alla barn i skolans stora hall och sjöng högt när vi kom in. Alla barn var finklädda, höll i assyriska flaggan och ballonger. Man fick en underbar stark känsla när man hörde barnen sjunga på assyriska. I den tredje skolan sjöng de äldre barnen i klassrummet när vi kom in, väldigt fint. Vi blev mycket fascinerade av att dem undervisar alla ämnen på assyriska. Vi delade ut tandborstar, tandkräm, färgpennor samt nyckelband till barnen. Innan vi mötte barnen satt vi tillsammans med skolans rektor och Bahija. De berättade om sina skolsvårigheter dem har idag. Vi ställde en hel del frågor mm. Första skolan vi besökte kan när som helst stängas ned, för den tillhör kurdiska skolan och det blir svårt att klara av att bygga en ny assyrisk skola där. Lärarlöner skjuter myndigheterna upp och de förlorar flera dagars arbete utan lön varje månad. Barnens föräldrar betalar för busstransporten fram och tillbaka till skolan varje dag, det är dyrt för flera föräldrar. Föräldrarnas lön kan vara mellan 250–300 dollar i månaden. Sedan på kvällen besökte vi Assyriska kvinnoförbundet i Zowaa-rörelsen. Vi delade ut present till Bahija Nisho, Assyriska kvinnoförbundets ordförande. I samma byggnad driver dem en verksamhet som förskola. När föräldrar behöver hjälp lämnas barnen här och omhändertas tills barnens föräldrar kommer och hämta dem. Det kan t.ex. vara en mamma som ligger på sjukhus och liknande situationer. Besöket fortsatte vidare till Assyrian Aid Society där vi diskuterade med Younan Lazer Markhail, ordförande för hjälporganisationen, om olika projekt och med vilka andra organisationer dem samarbetar med mm. Sedan fortsatte vi vidare till Assyriska Ungdomsförbundet i Zowaa-rörelsen. Ordförande Robert Nisho, Bahijas son, en fin och trevlig kille, tog emot oss väldigt gästvänlig. I Ungdomsförbundet finns det många ungdomar som har svårt att gå vidare till universitet på grund av ekonomiska svårigheter. Vi hänvisade dem till Assyrier Utan Gränser, där de kan söka bidrag för studenter som har det svårt med ekonomin. Vi diskuterade om framtida aktiviteter, då de är väldigt aktiva, såsom fotboll mm. Dagen avslutades med ett besök till Zowaas huvudkontor i Dohuk, där vi träffade styrelsesekretariatet Ninos, som är jurist och väldigt aktiv person. Vi tog upp att det skulle hjälpa att ta kontakt med Ilan De Basso, EU-parlamentariker, Robert Hannah, riksdagsledamot mm. AKF delade ut present till både Ungdomsförbundet och Zowaa sekretariatet.
Idag åkte vi till Mall, ett stort köpcenter som ligger i Dohuk och därefter till hotellet. Bibi lagade dolma på hotellet och kvällen avslutades med mingel, skratt, dans mm.
Vi besökte byn Sarsang, Josef Simely, som tog emot oss berättade om deras situation, ungdomarnas arbetslöshet, odlingarnas tillstånd, där dem har många äppleträd men att äpplena slängs utan att de har nytta av dem. Han utryckte sig om man kan bygga en fabrik för att kunna anställa de arbetslösa och att använda frukten till nytta såsom tvål, äppeljuice mm. Jag måste erkänna att jag kände stor empati och vill gärna se en förändring i byn Sarsang. Ett mycket vackert och naturrikt område. Josef Simelys sista ord till oss var: ” titta på vårt firdayså, paradis, Sarsang”. Sedan fortsatte vi vidare till Balican, där vi åt sen lunch och besökte martyrernas gravar, Jousef och Hanna. Båda blev avrättade av regimen för att dem hade Zowaa identitet på sig. Vi drog sedan till Kore Kavana, en by som jag mer än gärna vill leva i. En vacker by där enbart assyrier lever. Vi besökte Mar Odisho Monastery och Mart Shmoni kyrka. På ingången till kyrkan har man skrivit hennes 7 söners namn. Här träffade vi ett äldre par som vaktar kyrkorna, vi köpte rökelse och myrra av den äldre kvinnan. En fin och trevlig tjej, Nahrin träffade oss utanför kyrkan och bjöd oss på fika hemma hos sig. Vidare åkte vi till Salaf, Ashawa och körde förbi Gamadia. Det finns 16 byar kring detta område som tillhör assyrierna.
Onsdagen den 29 mars åkte vi till Nala området som ligger mer än två timmar bort från Dohuk. När vi kom fram till kvinno ansvariga i Zowaa, informerades vi om att en familj har ”aza” sorg. Det är en tradition hos oss att besöka familjen som är i sorg. På väg dit träffade vi av en slump partiordförande för Zowaa, Yonadam Kanna, som också skulle till ”aza”. Vi diskuterade med honom om vårt folks rättigheter och dem svåra omständigheter dem lever i. Jag känner mig hedrad över att få träffa honom. Det var intressant att lyssna på honom och jag tackade honom för informationen. Vi begav oss sedan till kvinnolokalen där dem lagade mycket god mat åt oss. Vi gick runt i byn, såg barn spela fotboll och upptäckte ett café där vi alla satt och drack kaffe/te. På caféet bakar dem bröd, vi åt jätte gott färskt bröd. Vi kom hem sent på kvällen. Jag måste lägga till här att på Check Point stoppades vi två gånger och det var störande båda gångerna. Vi fick inte säga att vi är turister här utan vi behövde säga att vi besöker en familj som har ”aza”. På kvällen träffade vi Archimandrite Emanuel Youkhana, verkställande direktör för Coalition of Advanced Practice Nurses – CAPNI, som är en biståndsorganisation. Vi tackade honom för biståndet han hjälpte AHF med, vårt folk i Syrien.
Idag var det dags att åka till Arbil och Ankawa, vi besökte först vår Syriac Orthodox Church och biskopen. Vi pratade bland annat om vårt språk, splittring och kyrkans roll mm. Sedan besökte vi en privat skola som undervisar från årskurs 1-9, där eleverna är blandade med kurder och araber. Vi åt en god lunch på en restaurang i Ankawa. Vi åkte till Arbil där vi gick runt på en marknad. Vi skulle träffa Mona Yako, en assyrisk kvinna som är aktiv i regeringen där hon arbetar inom mänskliga rättigheter. Vi kontaktade henne sent så det blev tyvärr ingen träff med henne. Jag kommer att kontakta henne hemifrån, Sverige.
Vi skulle besöka Dohuk museum och åka runt på olika turistställen men museet var stängt och vi tog det lugnt inför kvällen då Akitu firandet skulle börja på fredag eftermiddag på Zowaas högkvarter. Hotellet bjöd AKF och Södertälje-gruppen på fika. Vi hade två timmar på oss att njuta av fikat, mingla, dansa och vifta med assyriska flaggor. Rima Nahroyo klädde sig till en assyrisk militär, dräkten sydde hon själv. Sedan åkte vi till Zowaas högkvarter, det var en snöig och regnig kväll men känslan av att fira Akitu år 6773 var obeskrivlig, det var fint och mäktigt. Man tänkte inte på vädret utan man var så glad över allas glädje inför Akitu firandet. Folk har rest långa vägar, bland annat från Dohuk, för att närvara, visa sin glädje och respekt för Zowaa. Alla kom hit små och stora.
Tidigt på morgonen åkte vi till Zowaas högkvarter, där man skulle börja Akitu-marschen. Alla går efter varandra med scouter och representanter för olika organisationer med assyrisk musik spelandes i bakgrunden. Alla gator är avspärrade av polisen så att fackeltåget kan marschera. Vi marscherade i cirka en timme. Där hölls det tal, av olika organisationsrepresentanter, bland annat AKF:s ordförande Zekiye Cansu. Hon höll ett kort tal och delade ut AKF:s pokal som present till Yonadam Kanna på scen. Därefter blev det musik av bland annat Ashur Bethsargis, Linda Hadiko mm ända fram till kl.18:00. Akitu festandet fortsätter fram till den12 april med massvis av aktiviteter.
AKF diskuterade med deltagarna i Dohuk, om vad Assyriska kvinnoförbundet i Sverige kan göra för att underlätta för assyrier att bo kvar i hemlandet. Det som efterfrågades var ekonomiska bidrag för studenter, de behöver en skola i Dohuk så att föräldrarna slipper att betala för busstransporten för sina barn från hemmet till skolan och tvärtom. Föräldrarna har låg lön, dessutom får dem inte hela lönen för att myndigheterna drar av flera dagars ersättning ifrån deras löner. Vi vill gärna informera om Sargangs situation till våra vänner i Sverige för att få stöd och försöka förändra situationen.
Assyriska kvinnoförbundets hemlandsresa gjordes den 23 mars 2023 till och med den 2 april 2023. Resan blev en mycket positiv upplevelse för samtliga deltagare då flera sevärdheter besöktes och framförallt upplevelsen att få fira Akitu live med flera tusen assyrier från världen över. Vid återkomsten till Sverige var vi fyllda med flera nya kreativa ideér, såsom att skapa nya projekt i hemlandet att stödja det assyriska folket som bor kvar och vill utbilda sig på plats.
Jag har tagit upp att dem kan ansöka utbildningsbidrag från Assyrier Utan Gränser som stödjer studenterna på universitet med lägenhets hyra, inköp av böcker mm. De grundskolor som finns i Nohadra idag, undervisar på assyriska i alla ämnen. Maria B, skulle se om det finns möjlighet att rekrytera unga assyrier som kan data programmering mm.
Assyriska kvinnoförbundets ordförande Zekiye Cansu lovade åka runt till våra föreningar i synnerhet madinhåyes föreningar, för att informera om vårt folks aktuella problem dem har i skolorna, om situationen i Sarsang mm. Det negativa är att från 2015 har mycket av vårt folk minskat i hemlandet på grund av IS och andra svåra omständigheter kring det som händer idag i det vardagliga livet.
Resans mål, förutom viktiga sevärdheter, är möten med människor. Jag vill lyfta fram hur oerhört gästvänliga alla var, alltifrån i skolor, förbund, organisationer, till alla vi träffade i de byar vi besökte. Vi lever i en värld under olika förutsättningar men har ändå mycket gemensamt. När man kom in i byarna kände man verkligen att här är vårt land, våra förfäder byggde dessa stenar.
Jag vill tacka min styrelse, medlemmar som följde med på resan, de två representanterna från Kamishly, ADO:s kvinnoordförande samt rektorn på sommarskolan som kunde närvara och tillbringa tid med oss under vår vistelse i Arbil. Det var en oförglömlig resa, ett underbart gäng som smälte ihop, kul att lära känna varandra. Kampen för AKF fortsätter.
Vid pennan AKF:s ordförande
Zekiye Cansu
2023-04-05
