Nyheter

Här lägger vi upp alla nyheter och händelser

Tillbaka

EN MORS ÖDE I MIDYAT-VÄGGEN I ANHEL

Skrivet 2024-04-24

EN MORS ÖDE I MIDYAT – VÄGGEN I ANHEL
Folkmordets offer till minne – då och nu.

Din älskade förstfödde tvingades du lämna att dö övergiven i stadsporten, där han blivit skjuten. Han var blind från födseln och för honom fanns inget att göra i hans fruktansvärda dödskamp.

Du fortsatte flykten för att på trots mot allt försöka rädda något av dina återstående barn från utrotningen.

På varje etapp längs Dödens fasansfulla väg förlorade du ett barn. Till slut återstod endast dina två yngsta – tvillingar du ännu bar vid bröstet.

I vingårdarna utanför Midyat lyckades du gömma dig från de skoningslösa mördarna men när du till slut måste komma fram väntade de utan förbarmande på dig och dina små. Skändad och misshandlad intill döden lämnades du slutligen där av dina plågoandar. Vid din sida låg dina båda minsta – den ene död, den andre ännu vid liv och förbi av hunger.

Du band upp din krossade arm med ditt långa hår och berövad alla kläder fortsatte du naken flykten med ditt sista överlevande barn i famnen. Innan du nådde räddningen hade det också dött i dina armar.

Med 5 barn hade du varit en av Midyats många unga mödrar men när du nådde Ainwardos fästningsmurar var du inte längre någons moder. Idag inför Seyfos minnesdag minns vi dig – och att du en gång kunnat kalla dig mor!

Också vår tids offer för folkmordet utan slut bör vi denna dag minnas. Vi skänker därför en tanke åt det gamla handikappade syskonpar som avrättades i Anhel under 90-talets terror – husväggen där de åldriga invaliderna sköts utan förskoning när de sov på taket en sommarnatt är ännu alldeles full av kulhål. Morden och fördrivningarna har fortsatt in i vår egen tid.

1.5 miljoner oskyldiga civila mördades bestialiskt i Osmanska riket 1915 – dränktes, hängdes, sköts, brändes levande, svalts ihjäl eller stacks ned under oändliga dödsmarscher. Många kvinnor och barn såldes på slavmarknaderna.

Kvar blev fåtaliga överlevande av de dödsdömda folken – assyrier/syrianer, armenier, greker – märkta för livet av omänsklig tortyr till kropp och själ. Om de övrigas öde vittnar – för den som vill ha bevis – ännu kvarlevorna av hundratusenden, vilka ligger kringströdda överallt i Syriens öknar.

Imorgon är det exakt ett hundra nio år sedan folkmordet inleddes genom en jättelik razzia mot hela den armeniska eliten i Konstantinopel, vilken oskadliggjordes genom massarresteringar följda av omedelbar likvidering.

Det finns inga ursäkter för regeringens tveksamheter i fråga om implementeringen av riksdagsbeslutet att erkänna folkmordet på minoriteterna i Osmanska riket 1915 – utrikesministern behöver bara bege sig ner i UD:s egna arkiv för att kunna läsa vad som ETABLERATS SOM ETT OVEDERSÄGLIGT FAKTUM AV SVENSKA DIPLOMATER PÅ PLATS REDAN FÖR 100 ÅR SEDAN!

”Förföljelserna mot armenierna hava antagit hårresande proportioner, och allt tyder på att ungturkarne vilja begagna tillfället, då af olika skäl ingen effektiv påtryckning utifrån behöfver befaras, för att en gång för alla göra slut på den armeniska frågan. Sätten härför är enkelt nog och BESTÅR I DEN ARMENISKA NATIONENS UTROTANDE. Inga medel skys härvid…”
(Svenske sändebudet i Konstantinopel ambassadör Anckarsvärd till utrikesminister Wallenberg, 6 juli 1915, nr 137; UD, volym 1148, del II)

I anständighetens namn, kräv att regeringen håller sitt löfte att erkänna folkmordet!

Text Per Hägglund