Ett seminarium och minnesstund för folkmordet Seyfo

Tisdag 24 april 2018

Seyfo

24 april, en dag med öppna sår. En minnesdag för alla Seyfo-offren. Den 24 april är en hemsk dag men ändå en dag då vi alla Assyrier, Armenier, Kaldéer och Greker samlas till minne av våra förfäder som utplånades av den Turkiska regimen, 1915.

Idag har AKF deltagit i ett seminarium och minnesstund för folkmordet Seyfo, som ARS har arrangerat i Sveriges Riksdagen. Föreläsningen började med en tyst minut för att hedra minnet av alla de offren som mördades. När den tysta minuten tagit slut visades en kort dokumentärfilm, där ögonvittne, forskare, människorättskämpar, folkrätts kunniga beskrev kort om folkmordet och dess bakgrund. Dem beskrev varför och hur turkarna genomförde en etnisk rensning av Assyrier, Greker och Armenier.

Efter den upplysande filmen kom Svante Lundgren, en av Sveriges mest framgångsrika professor gällande seyfo, upp på scen. Svante berättade en omfattande historia som började den 24 april och är det Armeniska ursprungliga minnesdagen som högtidligt hållits i hela 95 år, sedan år 1923.

Han säger att dem senaste decennier har också Assyrier passat på och insett möjligheten att på samma dag lyfta upp minnesdagen om folkmordet. Han påstod att det är rätt att göra så, för att det som fortfarande oftast kallas det för det Armeniska folkmordet enbart. Detta drabbade inte bara Armenier bara utan också andra stora kristna folkgrupper i det osmanska riket.

Svante nämnde också, förhållanden mellan assyrier och det armeniska, att det är faktum det är beklaglig att det är på det sättet att det talas väldigt mycket om detta enbart som om det armeniska folkmordet till och med här i Sverige, där assyrier är mycket större än det armeniska gruppen. Det finns många orsaker till detta, den huvudsakliga orsaken är inte från det armeniska hållet skulle vilja monopolisera det, har varit så men ändrat. I forskningen det senaste 10 åren klart trend inkluderande där man inte glömmer bort Assyrier och Grekernas öde. en annan orsak är att man ändå talar om enbart om armeniskt folkmord det beror inte heller på journalister här i Sverige skulle vara onda eller illvilliga, däremot okunniga o framför allt bekväma.

Tredje orsaken kom den 11 mars 2010, då kom ett historiskt beslut då man erkänner folkmordet på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer i Sverige riksdag, erkännande av folkmordet på Armenier, assyrier/syrianer /kaldéer och Greker. Det blev en klumpig och otydligt formulering, som blev för mycket för journalister eller var det så att journalisterna trodde att det blev för mycket för Svenska folket.

Svante granskade median och en del använde hela formuleringen men den vanligaste formuleringen som de använde sig av var ”folkmord på armenier andra grupper eller folkmordet bland annat armenier”. Man tyckte att det var långt och krångligt. Detta är orsaken. Sedan finns det objektiv orsak till varför armeniska ofta kommer i förbunden därför att forskningen om de armeniska folkmorden pågått mycket längre och mycket mer omfattande än forskningen om det assyriska folkmordet. Historiskt faktum att armenierna utgjorde det primära offret objekt för ungturkarnas folkmords politik

Armenierna var ett hot mot Turkiet. De var väldigt många, dem hade en större ställning i ekonomin. Dem var välorganiserade och hade flera politiska partier och kämpade för ett självstyre rent självständigt. Detta oroade makthavare i Turkiet, sade Svante. Assyrierna var färre, hade inte lika bra ekonomisk ställning. Dem var inte heller lika välorganiserade och hade dessutom ingen politisk ställning. Turkarna såg oss inte som ett lika stort hot.

“Killing orders” är Taner Akcans senaste bok. I hans nya boken beskriver han hur han har hittat bevis på dokument där man kunnat motbevisa Turkiets regim gällande folkmords krav. Turkiet har nekat Folkmordet i 103 år och säger att man inte kan kalla det för ett folkmord eftersom det inte var någon order från staten.

Enligt Lundgren geografiska provinser så började folkmordet i Hakkari november året innan det stora utbrottet där man oftast säger att folkmordet började. Här bodde Assyrierna i flera hundra år och levde under eget försvar. Ormia provinsen i nuvarande Iran utanför ottomanska gränser drabbades våldsamma händelser mot Assyrierna, fler än armenier, januari 1915. Trots att de inte var bosatta inom Turkisk makt så ville turkarna ändå eliminera dem. Turabdin, sommaren 1915, Assyriska folkmordets höjdpunkt. På dessa tre geografiska provinserna gjordes det för att det skulle bli homogen enbart Turk, islam.

Svante avslutade sitt tal med “Idag minns vi och visar respekt, men vi höjer också vår röst på Turkiet och världssamfundet. Inte bara om ett erkännande, utan också om rättvisan”.

Nästa talare, Yilmaz Kerimo riksdagsledamot (S). “Det sägs att alla sår läks med tiden. Men så är det inte! 103 år har gått och vi har fortfarande öppna sår” säger han med en uttryckande röst. Han förtydligar att Sverige måste göra en ytterligare ansträngning för dem turkiska myndigheterna för att tvinga dem för en annan hållning av det som hålls idag. Vi kommer göra det yttersta och följa frågan noga för ett erkännande för demokrati och upprättelse!

Nästa talare, Robert Hannah Riksledamot (L). Robert talar om sin resa i Irak och hur han upplevt vårt folks situationer. Han minns sin resa och berättar hur förstört det såg ut för vårt folk. Han uttrycker många känslor och berättar hur vårt folk fortfarande plågas av folkmord. Han säger att folk som är okunniga och inte kan sin historia så kommer det upprepas. Det är flera Assyrier som är omedvetna om sina historiska bakgrunder och än idag upprepas samma sak som hände för 103 år sedan!

  Han kallar det för en levande folkmord, ett folkmord som är lyckat. Han säger att definitionen för ett lyckat folkmord är att man kan komma undan från sitt brott och inte straffas för det på grund av förnekelser. Han påpekade klart och tydligt att detta är en samvetsfråga som måste göras offentligt. Han kommer göra allt för seyfo och IS erkännande. Han sa också att vi måste få in historia i dagens läroböcker. Vi behöver direkt stöd till minoriteterna på plats, kämpa för självstyre och uppmana alla till kamp. Vi som är erfarna av ett folkmord måste skrika ut till andra som drabbas av samma sak och stötta dem, även andra folkgrupper som går igenom motsvarande, sade han med sina sista meningar.

Sista talare, Jasmine P. Riksdagsledamot (v). Jasmine talar kort om att hela världen samlas för att hedra de döda. “Självklart ska vi göra det för att detta inte ska upprepas, vi kan inte ta tillbaka det som hänt men vi kan höja rösten för det som händer idag”.

Som avslut på det hela seminariet spelade Habib Tapli Assyrisk musik för att hedra minnet av Seyfo-offren.

I år har flera länder i Europa, Australien och USA högtidligt hållit denna dag och trots alla svårigheter i hemlandets Syrien så har ADO hållit en stor arrangemang för minnet av folkmordet seyfo 1915. Jag vill avsluta med att tacka alla föreläsare, Svante Lundgren, Yilmaz Kerimo, Robert Hanna, Jamine P., Habib Tapali och alla som närvarade i detta seminarium. Tillsammans är vi starka och kampen för Seyfo och IS erkännande fortsätter.

Zekiye Cansu

Vice ord. AKF