Intervju av UNCHR med våra asyl-deltagare

Fredag 10 maj 2019

Den 29 april intervjuades vår Asyl-projektets deltagare av UNCHR, Nodira och Karin Davin. Frågorna ställdes av Nodira och samma fråga fick alla deltagare svara på, utifrån deras perspektiv. Nodira ställde flera frågor och det handlade om asyl-sökandes situation i dag, i Stockholm.

Den 29 april intervjuades vår Asyl-projektets deltagare av UNCHR, Nodira och Karin Davin. Frågorna ställdes av Nodira och samma fråga fick alla deltagare svara på, utifrån deras perspektiv. Nodira ställde flera frågor och det handlade om asyl-sökandes situation i dag, i Stockholm.

Frågorna som deltagare hade fått var, varifrån eller från vilka källor får dem informationen de behöver? Kan ni identifiera flera källor? Vad är första prioritet? Vilka informationskällor använder ni ex internet, gruppinformation möten, tv, radio, sociala nätverk, från vem eller vilka källor föredrar ni att använda? Informationen ni får/är den tillräcklig och hjälpsamma?

Första prioritet är att stanna i Sverige. Många ville veta vad de kan göra för att kunna påverka, för att få stanna i Sverige. Vad skulle hända om vi får avslag, Hur skall vi kunna påverka för att inte få avslag, vi får inte svar från migrationsverket. Hur kan jag skaffa mig ett arbeta för att kunna gå vidare med mitt liv, familj förenlig. Varför tar det så långt tid för migrationsverket att ta beslut om vi får stanna eller ej? Vad behöver en asylsökandens ansökan skall beviljas, Varför vissa asyl-sökande får beviljas snabb men för andra dröjer det upp till tre år? Tre år är för långt då har man hunnit etablera sig i det svenska samhället, kanske har hunnit skaffa sig arbete mm. Sedan får man ett besked i brevlådan om avslag. Under tiden man väntar är man hjälplös. Det finns inga möjligheter att påverka den egna situationen. Hellre att ha en snabbare process än tre år. De förstår inte ärendets gång, varför det är tyst från Migrationsverket i långa perioder. I dag är vi splittrade ifrån vår familj, svårt att kunna sova om nätterna, oroliga låta bli tänka på, får jag uppehållstillstånd eller inte. Processen är plågsam för oss som har väntad 8 månader eller mer, känslor av stress, oro och frustration. Vi vill ha bättre förklaring av migrationsverket. Brist på information om ärendets status leder till en osäkerhet och en otrygghet hos oss. Funderingar kring om ärendet är borttappat eller om något är fel man undrar när tiden går.

Annan fråga var, hur får ni arbete genom volontärer, AF, internet, vänner, FB, många svarade på att det är svårt att få ett arbete utan personnummer eller krav på svenska språket alla är villiga att hitta ett jobb. Vi söker arbete dagligen, via bazar, en broschyr som länsstyrelsen delade ut på en av aktivitetsmässan men hittills utan något resultat ifrån arbetsgivaren. Andra källor som vi söker arbete är via internet, AF o brukar översätta texten till engelska/arabiska. Med vårt LMA- kort får vi inga arbeten. Största oro är vad händer om vårt ansöka om uppehållstillståndet får avslag, hur skulle man kunna undvika deportation/förvisning? Vad är det som tillåter att en asylansökan skall beviljas, vi behöver inte vänta 3 år för att få ett ja/nej på uppehållstillstånd, måste snabba på processen.

Efter en lång diskussion ställde jag en fråga om oss asyl-Project ansvariga, Hur deltagarna ser på vår verksamhet och deras förväntningar i undervisningen generellt. Nodira svarade mig, eftersom jag är närvarande får dem inte frågor om vår verksamhet. Jag och den ansvarige lärare Arsan Arsan fick komma ut en stund tills dem fått frågor om vårt arbete. Sedan blev vi hämtade och fortsatte sammanfattningen Nodira berättade deltagarnas syn på vår verksamhet är bara positiv. Nodira och hennes kollega Karin Davin nämnde att dem har intervjuat flera asyl-Projects deltagare inom Stockholmsområden och dem på UNHCR kommer snart validera intervjuerna som utfördes på denna studien, de kommer snart ut med en rapport efter en noggrann validering.

Vi ser framemot att få läsa rapporten och ett stort tack till Nodira ifrån UNHCR och ett stort tack till våra deltagare som ställde upp på intervju och tålamod på att svara på alla frågor.

Vid penna Zekiye Cansu